tisdag 1 september 2020

jag skriver inte längre

Den första person jag bytte blöja på började förskoleklass för två veckor sen. Jag har hanterat det jättebra.

Om "döstäda febrilt i två veckor" är att hantera det bra?

Inte så att jag inte redan var medveten om det, men jag äger väldigt mycket papper. I kartonger, pärmar, väskor, påsar. Det mesta undangömt i garderober och aldrig tittat på. Jag önskar att jag varit typen som gjort en brasa av alla skolgrejer första kvällen varje sommarlov. Istället sitter jag med gamla anteckningsböcker, uppsatser och prov från sjutton års utbildning. För tänk om jag blir geni- och kultförklarad och framtidens forskare vill studera mina uppsatser från högstadiet???

Undangömt i garderober och aldrig tittat på. Jag tittade inte nu heller. Ögnade igenom vissa saker med ena ögat halvöppet och det andra väldigt stängt. Kände små hugg av kärlek för den tonåring jag var. Jag var en lysande elev och en urdålig elev. Jag saknade både studiemotivation och studieteknik. Pluggade inte och deltog inte. Kände mig överlägsen och underlägsen och ville alltid vara någon annanstans.

Men. Jag älskade att skriva. Tog alla chanser. Mina samhällsprov var underfundiga kåserier. Bland det mitt halvöppna öga ögnar igenom finns angstiga allitterationer och dikter och dagboksanteckningar från skolkorridorer. Jag skrev och jag skrev och jag skrev.

Sen slutade jag. Och nu sitter jag här. Och har kämpat med det här inlägget i en timme. Ifrågasatt varje preposition och om jag borde börja fullt så många meningar med "jag".

Jag skriver inte längre. Men kanske kan jag börja. Här.


måndag 15 juni 2020

Flyt, fotboll och främmande världar

Skriver det här inlägget enbart för att slippa se det senaste inlägget ligga överst varje gång jag tittar in för att uppdatera min läsning. För det är ju vad bloggen mest används till nuförtiden.

(Tanken var att jag skulle ta steget över till goodreads i år, men det har inte hänt än. Jag tror att det är stjärnorna som hindrar mig. Jag har aldrig kunnat eller velat ge 1-5-betyg och vet inte hur det skulle gå till. 3 stjärnor till alla? 5 om de får mig att gråta? Å andra sidan kanske man inte måste sätta betyg?)

De senaste dagarna/veckorna har jag behövt uppdatera listan över lästa böcker ganska ofta. Peppar, peppar och andra kryddor - läsningen flyter på rätt bra nu. Halvvägs genom juni har jag redan läst sju böcker. Sju och en halv eftersom jag är mitt inne i Svartstilla.

Mer trögt flöt det under tidig vår när all fotboll ställdes in på grund av coronaviruset. Mångas lästid försvann när jobbpendlingen gjorde det, men själv hade jag min bästa lästid i soffan framför 8-10 fotbollsmatcher i veckan. Vad skulle jag göra utan fotbollen? Sätta mig och läsa ändå? Låtsas att det var fotboll? Kolla på gamla repriser? Nej, första månaden var svår. Den här veckan är både Premier League och Allsvenskan tillbaka och även om min läsning återhämtat sig på egen hand så är det skönt att fotbollsläsningen kan komma igång igen. Själva bollsparkandet har jag däremot saknat skrämmande lite.

Avslutningsvis något helt annat! När jag satte mig för att skriva det här upptäckte jag att jag en gång i tiden hade en annan blogg som jag helt glömt bort. Främmande världar! Sju år gammal och väldigt kortlivad, men en rolig idé.

Den bloggen kommer inte att återupplivas. Den här? Shhhh. Vi får se.

måndag 30 december 2019

Jag kan faktiskt också göra en lista. Tror jag.

Året som gått har snart gått hela vägen och jag har i skrivande stund läst 60 böcker och har visst hopp om att klara även en sextioförsta. Ska vi se hur många av dem jag kan peta in under rubrikerna i Kulturkollos lista?

Årets mest oväntade: att den bok som satte krokben för mig i mitt årliga försök att läsa Johannas topp 10 från föregående år inte var ALLT JAG FÅTT LÄRA MIG eller KVINNOR & MAKT utan EN ALLVARSAM LEK. Jag hade den hemma och började men klarade inte tre sidor ens. Det var något med tonen som inte alls funkade för mig då, men jag överväger att ge den en ny chans nästa år.

Årets klassiker: Antigone. Fast i Kamila Shamsies moderna och aktuella version VÅR ÄLSKADE som jag läste i februari. En av årets favoriter.

Årets kvinnokamp: mer feministisk YA åt folket! THE EXACT OPPOSITE OF OKAY av Laura Steven tacklar slut-shaming, friend-zoning, hämndporr och dubbelmoral. Med humor. Förmodligen min favorit ur den lilla hög av amerikansk YA jag läste i år. Och då var den inte ens skriven av en amerikan utan av en britt. Så kan det gå.

Årets gråtfest: har någon bok fått mig att gråta i år? Möjligtvis att Melina Marchettas TELL THE TRUTH, SHAME THE DEVIL fick mig att fälla några tårar för jag tror inte att jag kan läsa Marchetta utan att gråta åtminstone lite.

Årets gapflabb: här tänker jag svara COMEDY QUEEN av Jenny Jägerfeld. Bara för att.

Årets historiska: KVINNORNAS STAD av Elizabeth Gilbert var bra som den var, men åh, vad jag skulle ha velat ha mer av 50-talet. Typ en hel bok.

Årets obehagligaste: Jag hade inte missat att ni pratat om Tara Westovers ALLT JAG FÅTT LÄRA MIG, men jag hade på något sätt missat hur obehaglig den är.

Årets grafiska: Tänk att jag kan ha ett svar för andra året i rad! Visserligen bara ett, men det räcker ju. Alice Osemans charmiga tonårsförälskelse HEARTSTOPPER (volume 1 & 2).

Årets nya bekantskap: Som vanligt en relativt god balans mellan gamla och nya författare, med viss övervikt för nya och bland dem måste jag nämna Taylor Jenkins Reid som fångade mig med två fiktiva biografier om Hollywood och musikvärlden.

Årets tegelsten: Jag läste bara två böcker på över 500 sidor (MANHATTAN BEACH och CARRY ON) och hade tillfällen på biblioteket när jag såg tjockleken på böcker jag tänkt läsa och backade undan så tyst och raskt jag kunde. Tänk 15-20 år tillbaka i tiden när jag slukade omfångsrika kärleksromaner närmast hela! Jag har blivit gammal.

Årets ögonöppnare: Jag har blivit gammal. Jag åldersnojar bara halvt på allvar, men en blick på författarna jag läst i år är ändå lite skrämmande. De har inte ens fyllt 30! Déa Solin? Alice Dadgostar? Sally Rooney? Rosie Price? Alice Oseman? Emma Johansson? Och fler ändå. Bra jobbat. Själv satsar jag på att romandebutera senare i livet. Där jag tydligen befinner mig.

Årets återseende: Visste ni att Sara Ohlsson som skrivit om Frallan är samma Sara Ohlsson som skrivit JAG ÄR TYVÄRR DÖD OCH KAN INTE KOMMA TILL SKOLAN IDAG och INGEN NORMAL STÅR I REGNET OCH SJUNGER? Det vet jag också. Men det är möjligt att jag inte insåg det förrän sisådär i höstas någon gång. Kärt återseende.

Årets filmupplevelse: 10 filmer. På ett år. Med reservation för att jag glömt någon. Inte fantastiskt. Ändå trodde jag på något sätt att jag skulle kunna klämma in 12 filmer av kvinnliga regissörer i december? Det kunde jag inte. Annars hade jag kanske kunnat svara Porträtt av en kvinna i brand nu. Istället för... Booksmart? Antar jag. Kan Obama så kan jag.

Årets magplask: Ambitionen att läsa fler svenska böcker. Gick helt okej när det gällde barn- och ungdomsböcker. Inte så vidare värst när det kom till vuxenböcker.

Årets förlag: Istället drogs jag främst till vuxenböcker från [etta] även om jag kanske i praktiken läst fler från något annat förlag. Jag har inte någon riktig förlagskoll.

Årets kan-inte-släppa-den: Jag har släppt den nu. Nästan helt. Men Holly Bournes HOW DO YOU LIKE ME NOW? stannade kvar och upprörde mig länge. Är det så här kvinnor lever? Varje dag? Dessa ständiga yttre och inre krav. Framgångshetsen och utseendefixeringen. Bara att läsa om det gjorde mig utmattad och tanken att det är en bok kvinnor läser och känner igen sig i...

Årets lyckopiller: THE BOOKISH LIFE OF NINA HILL

Årets debut: Flera debuter. Från Aja Gabels KVARTETTEN och Kayo Mpoyis MAI BETYDER VATTEN till Beth O'Learys SAMBO PÅ FÖRSÖK och Holly Ringlands BERÄTTELSEN OM ALICE HART. Jag gillade Casey McQuistons RED, WHITE & ROYAL BLUE och hoppas hon når framgång både med den när den kommer på svenska i vår och nästa bok där protagonisterna är kvinnor.

Årets serie: FRALLAN! Jag läste alla fyra böckerna om Frallan i december och sällar mig lätt till hyllningskören. Sara Ohlsson och Lisen Adbåge har gett liv åt en helt fantastiskt vanlig unge som fått mig att skriva "väst" på önskelistan istället för superhjältedräkt.

Årets TV-serie: Jag har inte följt en TV-serie sen The Good Wife tog slut men lyckades ett-avsnitt-i-veckan-kolla första säsongen av Killing Eve när SVT visade den. Så nu är frågan: vänta på att de visar fortsättningen eller skaffa HBO? Och är det något mer jag behöver se som jag missat de senaste fem åren?

Årets titel: MITT HJÄRTA BORDE SLÅ NÅGON ANNANSTANS

Årets låt: Jag lyssnar extremt lite på musik men ett urval av vad som fastnat på hjärnan under året: Hypersonic missiles. Someone you loved. Put a little love on me. För till skillnad från min läsning är min musiklyssning extremt mansdominerad. Och jag vet inte om jag borde sträva efter att lyssna på fler kvinnor eller bara acceptera att jag är en del av det fåtal som inte lyssnar på musik och låta det vara. Anyway here's Anxiety.

Det där blev långt. Ändå fick jag inte in riktigt alla böcker och författare. De flesta blev dock nämnda.

Jag kommer inte med några ursäkter för detta år och lovar ingenting inför nästa.

Gott slut och gott nytt.







söndag 14 april 2019

Melina Marchetta har skrivit en ny bok och andra saker som händer den här våren

Alltså. Där har vi det absolut viktigaste. Precis här ovanför i rubriken.

Ny Marchetta. The Place on Dalhousie.

Marchettaeffekten slog till bara jag såg det. Hjärtat stannade för att sen pumpa blodet fem gånger så fort. Gåshud. Tårar. Ja, ni vet. Och då har jag inte läst den. Eller ens klickat hem den. Finns bara i aussieutgåva än så länge (tillgänglig via book depository dock) och jag försöker intala mig att det är okej att lägga mer än 200 kronor på en bok - det trots allt är Marchetta, men jag är inte riktigt där.

Så till resten av inlägget som är en vårenkät från Mias bokhörna.

Vad ser du mest fram emot med våren?

Våren har börjat nu och jag uppskattar ljuuuuuuset. Det är lite lättare att ta sig ut. Till och med efter klockan fem på eftermiddagen. Och så är fotbollen igång här och ute i Europa går den in på sluttampen så det är också kul.

Vilket är ditt favoritställe att sitta och läsa?

Jag läser nog allra bäst i soffan framför en fotbollsmatch. Året om. Men nu har jag hunnit med några uteläsningstimmar och fler blir det på balkongen senare i vår och sommar.

Vad brukar du ta med dig till din lässtund?

I soffan: både läsplattan och en pappersbok ifall jag blir sittande med katt i knä och naturligtvis inte kan flytta på mig och störa henne. Det är i regel lättare med läsplattan då. Och kanske en kopp te?
Ute: pappersbok. Och kanske vattenflaska?

Är det någon bok du ser extra mycket fram emot att läsa i vår?

Jag är nyfiken på Sambo på försök av hypade debutanten Beth O'Leary och sen funderar jag på att efter alla dessa år ge Tahereh Mafi en chans nu när hennes A Very Large Expanse of Sea finns både på engelska med den titeln och på svenska som En ocean av kärlek. Plus senaste Mhari McFarlane. Plus Mia Öströms Mitt hjärta borde slå någon annanstans. Men stopp nu.

Finns det någon "dammig bok" i hyllan du är extra sugen på att läsa i vår?

Förra maj lyckades jag läsa en hyllvärmare så jag hoppas kunna upprepa bedriften i år och äntligen ta mig an Donna Tartts Steglitsan.

Finns det någon klassiker du skulle rekommendera alla att läsa?

Jag såg att någon svarade Annika Thors En ö i havet och det inspirerade mig att säga Michelle Magorian. Varför inte Goodnight Mister Tom eller A Little Love Song?

Finns det något du längtar efter, bokmässigt alltså?

Läsflyt. Presentkort på bokus så att jag kan unna mig böcker utan ångest. Att adlibris plötsligt börjar sälja fodral till den gamla letton så att jag kan byta ut mitt sönderfallande. Mer uteläsning. En bokbyteshylla där jag kan dumpa böcker jag inte vill behålla.

måndag 31 december 2018

Blev det någon läsning 2018?

Ja, det blev läsning 2018. Mer än vanligt till och med. Hela 63 böcker vilket är mer än på flera år och mer än en bok i veckan. Visserligen inte jämnt fördelat över året. Andra halvåret läste jag 27 böcker och elva av dem slukades i juli. Men ändå! 63 böcker!

Jag läste mer vuxenlitteratur än ungdomslitteratur. Fler kvinnor än män men ändå häpnadsväckande tio böcker av män? Versromaner och historiska romaner. Författare från Afrika och Asien.

Tack vare Johanna hade jag också koll på boknyheter och läste böcker som Inlandet, Döden är inget skämt, Kvinnan i fönstret, De dödas sång, Förlåten, Nykomlingen, Den brinnande flickan, Vad som helst är möjligt och Den svavelgula himlen.

Jag höll löftet att läsa fler svenska ungdomsböcker och läste till exempel Lisa Bjärbos Inuti huvudet är jag kul när den var sprillans ny och Jenny Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going som jag haft på läslistan i flera år.

Med övriga löften gick det ungefär så här
  • läsa fler svenska ungdomsböcker än förra året, det vill säga minst tre | 6 av 3 ✅
  • läsa resten av e-böckerna jag köpte 2016 och som jag lovade att läsa 2017 men inte läste (det är tre stycken, kom igen) | 2 av 3 ✅ (nedladdningsperioden hade löpt ut på en. jag hade glömt att det kunde ske?)
  • köpa en ny bok och läsa den direkt ✅
  • läsa brittisk YA (3) ✅
  • läsa något från Asien (3) ✅/Afrika (2) ✅/Sydamerika
  • läsa på tåg
  • läsa i ett annat land
  • läsa hemma i soffan med katt i knä och fotboll på TV ✅
  • faktiskt läsa om en bok jag alltid tänker att jag vill läsa om, som Carry On
  • läsa May we be forgiven ✅ eller Steglitsan - eller släppa taget om dem
  • fullfölja Månadens bok och blogga om dem
  • läsa en kvart om dagen
och jag kallar mig nöjd. Vardagsläsningen kan fortfarande bli bättre förstås för någon kvart-om-dagen-rutin har jag inte kommit in i. Månadens bok klarade jag faktiskt att läsa under rätt månad hela sex gånger och några punkter klarade jag av vid annan tidpunkt. Bloggandet är som vanligt. Men jag har ändå skrivit om några böcker jag läst? Taggen Om en bok har hela sex nya inlägg i år!

Suck.

Jag ska jobba på det. Eller ge upp?

PS. Jag insåg just att det här var mitt publicerade inlägg nummer 100 och plötsligt känns det okej att stanna här istället för att pressa ut de årliga sjutton. Så vi säger gott nytt och ses nästa år?




Böcker som fick mig att gråta 2018

Såvitt jag kan minnas är det bara två böcker som fått mig att faktiskt gråta i år, men ni ska få några bubblare också som eventuellt kan ha orsakat någon ögonfukt även om jag inte minns det.

Sebastian Barrys DAYS WITHOUT END är så otroligt vidrig att du förmodligen inte vill läsa den. Det är krig. Det är hänsynslös slakt av urbefolkning. Det är ännu mer krig. Och kanske att jag hundra gånger hellre skulle läsa om hur Thomas McNulty och hans beau John Cole lever i fred och fridfullhet med sin dotter. Men som det är nu gråter jag över vad de genomlider, vad de utsätter andra för och hur det ändå finns utrymme för hopp och skönhet och kärlek.





Känsliga läsare kan titta nu för FAR FROM THE TREE är långtifrån lika blodig. Robin Benways prisade YA handlar om tre syskon som hittar varandra som tonåringar. Ensambarnet Grace har precis adopterat bort sin egen dotter och vill träffa sin biologiska mamma som fattade samma beslut en gång. Men först får hon kontakt med syskonen hon inte vetat om. Maya som adopterades av en annan familj och Joaquin som aldrig kommit ur fosterhemssystemet. Och jag gråter när de här tre lär sig vad det innebär att vara syskon och att öppna upp och acceptera hjälp och kärlek.




Utöver dessa två är jag ganska så säker på att jag även gråtläste Jesmyn Wards SING, UNBURIED, SING för det verkar osannolikt att jag tagit mig igenom den utan en enda tår. Läs gärna Johannas recension av den för hon är ungefär tusen gånger mer entusiasmerande än jag kan klara av.

Kan jag också ha gråtit när jag läste VI ÄR EN av Sarah Crossan? Inte omöjligt. Jason Reynolds LONG WAY DOWN? Också tänkbart. Oavsett så är det två bra böcker jag läst i år.

Jag tror däremot inte att THEY BOTH DIE AT THE END av Adam Silvera fick mig att gråta vilket känns som ett underbetyg med den titeln.


Har du fällt några boktårar i år?

onsdag 19 december 2018

läs it snow

I somras funkade det att hoppa på Nellys läsmaraton och få en hel del läst så jag hoppas på samma tur nu. Jag har nämligen en del som behöver läsas kommande veckorna och att delta i LÄS IT SNOW kan bli den extra push jag behöver. Även om jag inte tror jag har någon chans på priset som går till den som läst flest sidor. Allt om den tävlingen och andra detaljer om LÄS IT SNOW finns hos Nelly.

Nelly har föreslagit några utmaningar för att strukturera upp det hela, men det går bra att strunta i dem. Jag har tänkt så här:


  • läs en bok med rött blått omslag (Blue Christmas anyone?): WORDS IN DEEP BLUE av Cath Crowley
  • läs en bok som utspelar sig under vintern: jag tror att CARRY ON utspelar sig under vintern? delvis? om inte annat så handlar den ju om Simon Snow
  • avsluta en serie bok: THE PAST av Tessa Hadley (nu gäller det bara att faktiskt påbörja den)

Läsningen börjar på fredag.