tisdag 10 mars 2015

De som blev kvar

Bok: THE LEFTOVERS
Anledningar att inte gilla: en stor del av jordens befolkning går plötsligt upp i rök. Bara så där. Utan förklaring. Nothankyou.
Men jag gillar ju författaren: Tom Perrotta
Hur det funkade: Alltså, det gick ju bra. Det är fortfarande Tom Perrotta. Medelklassångest i amerikansk suburbia. Bara en aning tillspetsat.


När jag läser baksidestexten nu upplever jag den inte som så avskräckande, men av någon anledning förväntade jag mig en postapokalyptisk överlevnadshistoria i stil med den där TV-serien med Noah Wyle (som jag inte heller såg men googling säger mig att jag menar "Falling Skies").

Men världen finns kvar i The Leftovers och mycket är sig likt. Det är bara det att alla inte är kvar. Vänner, familjemedlemmar, arbetskamrater försvann plötsligt och ingen vet varför. Tre år efter försvinnandet försöker de som lämnades kvar i den lilla staden Mapleton pussla ihop livet. Man försöker hitta någon slags mening. Det finns kedjerökande sekter att försvinna in i och profeter att följa. Vissa förlorade hela sin familj, andra familjer klarade sig men splittrades ändå.

Det är inte mycket action och det är inte något stort mysterium. Det ÄR förstås ett stort mysterium. (Hur gick det till? Varför han men inte jag? Vart tog de vägen?) Men läs inte boken för att nysta i det och få svar. Allt är väldigt lågmält och vardagligt hur konstigt det än kan låta. Folk söker tröst i sex, droger och alkohol. Söker gemenskap och sammanhang. Efter tre år kanske den värsta chocken lagt sig men allt är fortfarande trasigt. Och det handlar inte om de som försvann utan om de som blev kvar. Vilket är precis vad jag gillar med böcker med döda familjemedlemmar - hur går man vidare? - fast här i jätteskala med gigantiska frågetecken som bonus.

The Leftovers finns även som TV-serie (en säsong hittills) och jag tippar att den avviker en del från boken. För även om jag gillar boken så har jag svårt att se att den skulle funka som serie utan att skruvas till och upp. Inte så att boken inte är skruvad den också. Det händer definitivt några långtifrån normala/vardagslunkiga saker, men det görs inte direkt någon stor grej av det. Vilket väl är en del av det skruvade.

1 kommentar:

  1. Svar: FÖRST OCH FRÄMST HEJ! SÅ LÄNGE SEDAN VI TALADES VID JU! :D

    Hahah, skönt att dina biokompisar inte stör dig så mycket då i alla fall! Men alltså, varför oroar man sig så himla mycket för vad de man går med ska tycka om filmen? När jag går med min familj på bio håller jag på att stressa ihjäl över vad de tycker, för de tycker nästan alltid tvärtemot mig, så om jag gillar filmen så hatar de den och håller nästan på att somna medan jag gillar den. Det är väldigt synd att det är så, för jag kan inte njuta av filmen.

    SvaraRadera