söndag 24 maj 2015

Jag och YA

I mitt senaste inlägg nämnde jag att YA och jag inte riktigt varit på samma våglängd på sistone vilket Malin snappade upp och frågade om i en kommentar. Hur kommer det sig egentligen?

Jag vet inte riktigt, men vi kan ju gräva i saken.

Först skulle jag vilja lyfta fram två böcker som jag sett lite som milstolpar i den här nedåtgående trenden. Det började med Going Vintage. Eller kanske slutade det med Going Vintage. Det var hur som helst en ganska tydlig vändpunkt. I min recension skrev jag rakt ut: "Här är en bok som fick mig att tröttna på YA." Den var inte dålig. Den var helt okej. Men jag var plötsligt färdig med "helt okej". Jag ville inte längre lägga pengar, tid och energi på "helt okej". Jag ville läsa "riktigt bra böcker".

Efter Going Vintage satsade jag därför på säkra kort. Namn som Jaclyn Moriarty, E. Lockhart, Rainbow Rowell, Gayle Forman... Författare jag visste att jag gillade. Stoppade in några varmt rekommenderade böcker som Lisa Schroeders Chasing Brooklyn. Men trots att jag läste bra böcker var det fortfarande något som kändes off. Jag läste Låt vargarna komma i den vevan. En riktigt bra bok. Men ändå... Inte riktigt.

Nästa milstolpe blev Please Ignore Vera Dietz. En riktigt bra bok det också. Kritikerrosad, prisbelönad... Riktigt bra. Välskriven. Jag gillade speciellt relationen mellan Vera och pappan, inte minst i samtalen med terapeuten, och Vera var intressant. Men boken fick mig inte riktigt att känna något. Och det är ju därför jag läser. För att känna. Böcker som får mig att gråta är de absolut bästa böckerna. Men också förälskelsepirret i magen när karaktärerna faller för varandra. Min egen puls som höjs när jag faller för boken.

Var fanns alla riktigt bra böcker som samtidigt gav mig allt det där? Eller var det inte böckerna över huvud taget? Efter ännu en avtrubbad läsupplevelse kanske det var dags att inse att felet inte låg hos böckerna. Kanske var det så att jag inte mådde så bra. Kanske behövde jag de breda penseldragen för att känna något. Och de "riktigt bra böckerna" finlirade med sina tunna penslar och nådde inte riktigt fram. Så jag hamnade i ett läge där det kändes som slöseri att läsa de riktigt bra böckerna eftersom jag inte kunde ta dem till mig samtidigt som vanlig, helt okej YA tappat sin dragningskraft.

Jag läser fortfarande YA, men inte alls i samma utsträckning. Jag ögnar bokbloggar, läser baksidestexter och kollar Boktyckes inlägg om veckans nya böcker men det spritter sällan till. För tre år sen hade jag säkert klickat hem Kasie West och åtminstone en tredjedel av vårens contempoböcker i den här taggen. Nu är jag inte alls lika benägen att prova nya namn eller dras till ännu en bok av typen "tjej möter kille, de har båda mörka hemligheter/sorger i bagaget men hittar fram till varandra, hjälper varandra vidare och blir kära". Varken "för läsare som gillar John Green och Rainbow Rowell" eller "för läsare som gillar Sarah Dessen" är säljande argument längre.

Är det hos mig felet ligger? Är det bara så att jag är klar med YA precis som jag en gång var färdig med Kitty Drew och kärleksromaner och Agatha Christie? Blev jag mätt? Är det böckerna? Har YA blivit drastiskt sämre? Guldkornen blivit färre? Jag tror ju inte det och om ni läst ända hit så får ni hemskt gärna tipsa om YA i kommentarerna. Både riktigt bra och helt okej.

(Det här bloggandet var ju ganska kul. Kanske provar igen snart.)

3 kommentarer:

  1. Ok tror jag kan förstå, men då kanske det är fel på mig som fyller 30 och fortf inte har tröttnat ;) Har långa listor med böcker jag vill läsa och blir så sjukt inspirerad/lässugen av alla bokbloggare jag följer.
    Jag tror (tycker) att just tonårsromanserna är så levande och starka och man får det där pirret i magen, medan i ex chic lit/böcker med huvudroller i min egen ålder så är relationerna mer ytliga och tjejerna ska spela svårfångade etc vilket jag ej kan relatera till.
    Just Dessen kan jag själv känna att jag tröttnat på då de är alldeles för lika varandra. Tycker nästan flera av hennes första böcker är bland de bättre då de utöver romansen tog upp tunga ämnen som anorexi och kvinnomisshandel. Men ibland vill jag ha det lättsmälta och förutsägbara också.
    Har dessutom generellt svårt för böcker/filmer som vunnit pris. Har dissat många hypade böcker genom åren. Sen vill jag ändå läsa dem ändå för det finns guldkorn ex TFIOS även om jag dock blivit besviken på Greens övriga böcker.
    Men det kan nog bero på vad man är ute efter också. Jag gillar generellt lättsam underhållning på min fritid. Är inte speciellt förtjust i tunga böcker/filmer då min vardag/mitt jobb är tungt. När man lyckas väva in det tunga utan att det bara blir misär så kan man dock nå fram till mig.

    Men jag forts läsa vad du skriver och du kanske tom kan få mig att läsa mer icke YA =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror definitivt inte att det är en fråga om ålder! Mer så att jag har perioder där jag är fast i en viss sak innan jag går vidare till något nytt.

      Men jag är inte säker på att jag är "färdig" med YA. Jag tror inte att jag vill vara det. För mig som känsloläsare är YA fantastiskt. Jag vill bara hitta rätt böcker igen. Hoppas kunna hitta dem både bland det lättsamma och det lite svårare.

      Har du tips på bokbloggar som kan ge mig bra YA-tips och inspirera mig att läsa mer igen?

      Tack för att du läser! :)

      Radera
  2. Jag tror att det är som för mig att det går upp och ner och att det ibland bara känns blaha blaha. Som tur är går det att varva med andra typer av böcker och sen testa igen och se om det funkar. Men hur som är det superkul att du bloggar igen!

    SvaraRadera