lördag 31 december 2016

Simon vs the Homo Sapiens Agenda

Ett av alla positiva omdömen om Becky Albertallis bok Simon vs the Homo Sapiens Agenda säger något i stil med "Ditt hjärta kommer att le för Simon och Blue" och så är det verkligen. När jag läser de sista raderna känns det som om hela jag ler. Hjärta, hjärna, mun, knäveck och nagelband. För det är en bok med lyckligt slut. Även om det börjar allt annat än lysande för Simon.

Det börjar nämligen när Martin säger att han läst Simons mail sedan Simon glömt logga ut på en av skolans datorer. Aldrig bra. Speciellt inte när mailen ifråga är mellan Simon och Blue, killen som går på samma skola och också är gay. Personliga brev. Och nu hotar Martin med att sprida dem om inte Simon kan fixa ihop honom med sin kompis. Det är inte så Simon vill komma ut och heller inte något han vill utsätta Blue för, men han är inte sugen på att hjälpa Martin. Det lyckliga slutet tycks långt borta.

Men det finns alltså där och vägen dit är underhållande. Brevväxlingen mellan Simon och Blue där de blir allt mer öppna med detaljer om sina liv tills de når punkten där de börjar fundera på om de ska sluta vara anonyma och faktiskt träffas. Simons liv med drama både på teaterscenen och i kompisrelationerna och så Blue då. Vem är han? Och den där utpressningssituationen.

Man kan tänka att Simon skulle ha det relativt lätt att komma ut. Hans familj verkar helt okej även om pappan har tveksamma kommentarer. Kompisen shippar drarry och läser yaoi. Det är inte en Boy meets Boy-utopi men inte heller den mest trångsynta miljön. Sen får det vara så lätt eller svårt det vill att komma ut, det är ditt beslut att fatta och ingen ska göra det åt dig.

Om du mot all förmodan inte läst Simon vs the Homo Sapiens Agenda (eller Bara tre ord som den betydligt mer anonyma svenska titeln lyder) så har du något att göra 2017.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar